idag e de söndag , känner mig allmänt deppig och har lite ångest över morgondagen.. men känns ganska skönt att komma in i rutiner igen :) tänka sig att jag förra sommaren satt och inte visste vad som skulle bli av med jobb och allt.. levde ju då dessutom med mannen som jag trodde var mannen i mitt liv men som förstört mig enormt mycket inuti.. de kanske låter som om jag gräver ner mig , vilket jag absolut inte gör , för när jag tänker på de jag gått igenom finns det nog ingenting jag inte skulle klara av .. bara rädslan i att bli ensam..det var nog den som var jobbigast. att inte kunna vara på ett ställe mer än 5 minuter själv. tänk dig att din man tar kontrollen över ditt liv totalt. du har ingen aning om hur de är att stå på egna ben , tror att du är världelös och att du helt enkelt inte klarar av att vara utan hans kontrollbehov.. helt sinnessjukt kanske det låter , men till en början sakna jag hans kontrollbehov., varför vet jag inte ?Tänk att livet du levt innan honom är som bortblåst..