misshandeln
2011-10-01, 12:22:43 / Kategori: Livet jag levt!
eftersom den psykiska och fysiska misshandeln pågick under så många månader som blev till år .
jag kommer inte ihåg allt förrän vänner i min bekanskap påminner mig.
jag "svalde och glömde" allt för att hålla mig ovanför ytan.
Eftersom min dåvarande sambo alltid var hemma och kände på sig att något var fel var det näst intill omöjligt att ta sitt pick och pack för att dra..
det gjorde mig frustrerad!
Min mamma förstod inte då att han var som han var och jag försvara honom för alla och när ja sa något så blev det en mycket mildare berättelse..
mamma fixade en kurator som jag gick till en gång i veckan på Kommottagningen.
även till henne sa jag inte allt utan bara lite..
jag trodde ju då att jag var ensam i detta och att allt var mitt fel.
vad skulle folk tycka och tänka om mig när jag var med honom? så gick mina tankar , men folk förstod att något var tokigt men inte hur tokigt!
och när mina vänner konfronterade min livssituation blev jag arg och stötte bort dom istället..
kanske för att jag inte ville att någon skulle veta och för att jag skulle slippa behöva stå och försvara mig för varför jag var med honom..
kuratorn gav mig inte speciellt mycket eftersom jag bara sa en viss del. jag sjukskrev mig från skolan för att enligt honom tog det så mycket av min tid, sen mådde jag inget vidare för den delen heller, jag var sjukskriven i 3 månader men de blev inte ett dugg bättre, snarare tvärt om då jag inte hade någon att umgås med förutom honom och hunden så klart.
vi skulle börja träna och skaffade oss varsitt träningskort , men att jag skulle få träna med mina vänner var inget att tänka på för då blev det disskutioner om det, -de va ju vi som skulle träna också var bråket igång!
