de här är inte riktigt klokt!
Så känner jag just nu!
Falskhet!
Förvirrad !!!!
Riktiga vänner.!
Han borde skjutas!
Dödsstraff
känner mig ganska förirrad , vet ingenting.
tänk att en sån skit sak kunde få mig i obalans.
blir så trött på mig själv, jag trodde inget kunde få mig i obalans när det gäller honom!
känner mig så grymt överkörd .
all den enrgi och tiden jag lagt på alla anmälningar hit och dit inte gynnar mig ett skit utan jag får bara tillbaka en massa anmälningar på mig.
Han vänder och vrider på allt och lyckas ta mig fan få rätt i precis allt .
hur i helvete kan en människa som kör drogpåverkad , utan körkort som blir tagen på bar gärning komma undan utan några större straff? hur kan en kvinnomisshandlare som krossar rutor och blir påkommen på bar gärning kunna vända det till att jag godkänt detta??
jag blir fan tokig!
Hela jävla samhället är uppbyggt på dubbelmoral!!
först ska jag anmäla varända överträdelse av besöksförbud han gjort och gör , men det händer ju för fan ingenting..
Ska han ta livet av mig innan dom gör något ?, vilket hade resulterat i att dom sitter på sitt jävla kontor och rullar tummarna och disskuterar vad dom kunde gjort bättre !! jävla skiit!!
stoppa upp bullen i röven och häll ut kaffet istället och jobba på för att förändra saker innan det är försent!
jag är så jävla upprörd!
de e ju för fan inte konstigt att samhället ser ut som det gör , man får inget gehör och när man ber om hjälp kommer dom med några ursäkter som - tyvärr står det ord mot ord och vi kan inget göra .
men att han är narkoman med ett brottsregister som blir till högar som fyller ett helt skrivbord gör inget?
hur tänker dom??
från och med nu är jag för dödsstraff!! han borde fanemejj plågas !
JÄVLA RÄTTSYSTEM!
idag mår jag skit.. riktigt skiit.. kan inte i ord förklara hur ångesten bara stiger över att jag ännu en gång blivit slagen under bältet . jag känner mig kränkt , jag vill bara dra täcket över huvudet . Gräva ner mig någon stans .
För att göra en lång berättelse kort :
vi gjorde slut i april och jag befann mig på kriscetrum för kvinnor under ett par veckor.
Jag hade då under den tiden inbrott i huset som min mamma bodde i .
Hon kom hem och ruterna var krossade , tv apparaterna , datorer och div var borta.
Mina tankar for iväg och jag kunde anta att det var han , eftersom allt var så uppenbart , ingen hade rört i några lådor , utan personen visste precis vart sakerna fanns!
Dagen efter kommer mitt ex och hämtar tv kontrollerna.
han förnekar !
jag inväntar polisen med hjärtat i halsgropen .
efter 6 timmar kommer dom och ser precis det jag sett .
Jag anmälde då det5ta till försökringsbolaget och polisen tog upp en anmälan .
haft möten fram och tillbaka med både polis och försäkringsbolag .
och igår kom en försäkrings gubbe hem till min mamma och berättade varför jag inte fått någon ersättning .
Men han berättade inte detta för mig utan till min mamma . har han rätt till de??
de är nämligen så , att mitt ex har sagt till honom att jag gett honom tillåtelse att ta sakerna , och att jag själv krossat rutorna för att det ska se ut som en försäkringssak .
mitt ex har då tagit bilder på sakerna och korten visar att datumena är efter själva inbrottet .
idag har jag då ringt polis och div bolag.
men polisen säjer att det kommer stå ord mot ord efter som han så säjer att jag gett honom tillåtelse att hämta sakerna , och istället är det jag som blir en brottsling , trots att dom vid ett annat tillfälle tog honom på bar gärning när han slog sönder rutor hos mig..
Nu är jag anmäld för Bedrägeri eftersom mitt ex säjer som han gjort och har på något sätt fått till bilder.
och även för förtal då jag anklagat honom för själva brottet ..
Hur fan i helvete kan de gå till så här????????
JÄVLA RÄTTSYSTEM!
Älgarna borde äta upp dig!
tänk om livet ändå kunde vara lätt som en plätt. helgen har bestått av jobb och en hel del funderingar.
funderingar kring varför jag valde honom . Det skrämmer mig att jag valde en sån egoistisk sociopat!
hur man som människa kan vara så grymt idiotisk får mig att bli förbannad!
jag skulle vilja klösa ut hans ögon , göra livet riktigt pissigt för honom! jag skulle vilja sätta fast honom runt ett träd i hunneberg med en jävla massa äpplen runt honom i hopp om att alla hunebergs älgar skulle sparka skiten ur honom! haha , vilka grymt sjuka tankar :D han e inte ens värld min skit :)
i morrn är det måndag igen och jag känner att jag behöver gå på måndags kursen men kan tyvärr inte med tanke på jobbtiderna :´( det gör mig starkare .
De skulle kännas förbannat skönt om jag och min bil får vara ifred ett tag , för jag går i personlig konkurs !
Jävla Miffo är vad han är !
rättegången , när fan blir den av ?? jag är så trött på detta jävla rättsystem vi har ! Piss off!
han klarar sig ifrån varenda jävla liten grejj , när jag skulle göra en anmälan om pungterade däck sa polisen att man kan ju anta att det är honom men så länge det inte finns några bevis , så kan man inget göra !
-men för fan , jag vet att de är han ! Jag borde bli polis !
eller jag hade nog blivit jävligt farlig , hade jag haft pistolen i näven hade jag ta mig fan skjutit honom !
Sen är jag så förbannat trött på folk som sagt:
-Det är för väl att lögnen finns, för tänk om allt man hörde var sant.
Bättre idag :)
känslan av att jag e vilsen smyger sig mer och mer fram..
jag hatar att inte veta ! veta vad jag vill , vad jag kan , hur jag känner os.v
kanske för att de sista jag jag vill är att tappa kontrollen över mig själv.
för det är först nu jag faktiskt har kontrollen över mitt liv.
Jag känner en inte press på mig , att jag måste prioritera rätt.
tiden räcker inte riktigt till , och det gör mig frustrerad.
de är ofta jag väljer något som jag egentligen inte vill.
och jag väljer för att inte göra någon annan besviken ,utan att tänka på mig själv.
men de känns som att jag inte orkar att dela på´mig längre.
hur fan ska jag lära mig att prioritera??
jag vill så mycket , och allt blir bara halv färdigt ..
sökte nytt jobb som jag tackat nej till . och de går jag också och funderar på. -gjorde jag rätt??
de är mycket funderingar just nu . Kanske är det de jag behöver ?
Svag!
idag känner jag mig inte alls lika stark.
han får mig att tveka.
jag haft pungtering på mina däck på bilen och han har hört av sig.
jag är svag , fruktansvärt svag.
jag kan lixom inte beskriva kännslan .
Jag är helt säker på att det inte är han jag vill vara med , men han får mig på något sätt att bli svag och mitt dåliga smvete kryper i mig.
jag mår skit av att höra honom påverkad av droger !
-skit , skit , skiiiiit!!!!!!!!!
det gör ont i mig att veta att han förstör sitt liv ännu mer.
han bad om hjälp och jag nekade honom .
och de gör ont i mig att neka någon som ber om hjälp! trots det han gjort!
-Förlåt!!!! , men hur det än är så vill jag honom inget ont , samtidigt som jag vill att han ska ha de lika jävligt som jag haft det .
Men när jag tänker dessa hemska tankar får det mig att bli gråtfärdig och ångesten kryper i kroppen på mig för att jag ens kan tänka så om någon annan människa!
tänk om man bara hade kunnat vara vänner ...
Hur mycket jag vet att det aldrig kommer bli så , så vet jag att det inte är bra för mig.
Men jag har aldrig varit något ego som bara tänker på mig själv.
jag har alltid ställt upp på andra .
-Jag måste stå emot!!!!!
okej?
hur jag accepterar hur andra människor leker med mig.
att jag inte säger ifrån när jag tycker saker är fel.
de där lilla som jag igentligen inte vill men gör ändå bara för att han/hon skall vara nöjd , men i själva verket så skälper jag min lilla självkännsla.
de som gör mig mest irriterad kan vara om jag igentligen tycker något är fel och vill säja till personen i fråga så gör jag det inte utan kommer i efterhand på att jag borde sagt si och så , men då är det redan försent att ta upp de!
problemet finns fast igentligen är det inte något problem för någon annan än mig själv!
Måndag...
måndagsgruppen :) idag var det 2 veckorsen sist.. jätte kul å träffa dom.. fick med mig en hel del tankar hem. speciellt om hur det är att stå utanför en sådan relation och hur man tänker som en vän till någon som står en nära som lever i en sådan relation som jag levt i.
för mig idag är det oförståligt hur man kan vara i ett sådant förhållande utan att ha gått ur det när man är medveten om vad partnern gör mot en.
men å andra sidan känner jag igen mig i hur jag tänkte och tyckte innan jag lämnade mitt ex.
det blev några turer fram och tillbaka .
många tankar som snurrade runt.
man kände sig förvirrad samtidigt som man visste precis vad man ville , för i nästa sekund sitta och skriva för och nackdelar om honom.
och i den sekunden jag kände att nu jävlar ska jag lämna honom , kom alla tankar upp om , tänk om han tar livet av sig , undra vad han skulle göra, skulle jag få de 10ggr värre ?? eller skulle han träffa någon ny och jag ångra mig ?
Men idag känner jag mig så grymt stark..
jag vet vad jag vill .
jag vet att de inte kommer bli jag och han , jag vet att de beslutet jag tog var det bästa jag gjort i hela mitt liv! jag vet att jag mår så mycket bättre utan honom .
samtidigt så kan de reta mig att jag inte gjort detta tidigare och att när vi väl tog en break så gick jag tillbaka. men jag har accepterat att det faktiskt var en del i min bearbetning.
Jag minns hur jag sagt till några av mina vänner att - nästa gång! jag ska lämna honom nästa gång! och jag gjorde det inte första och inte 25 gången heller .
men nu har jag lämnat honom och jag kan inte i ord beskriva hur glad jag är över att jag lämnat honom och inte heller i ord beskriva hur glad jag är över att jag haft mina vänners stöd trots att dom nog varit väldigt upprörda över att jag inte lämna honom då jag sa att jag skulle göra det. jag kan förstå deras frustration..!!!
och jag hoppas att ni kanske börjar förstå min :)
För övrigt så har jag haft besök av bästa maria :) Jag Kan verkligen säja att hon är en ängel från ovan!
hon har varit med hela vägen! Från Början till Slut!
god morgon!
satt med mitt morgon kaffe och tidningen i handen när det plinga på dörren..
som jag alltid gör frågar jag vem det är innan jag öppnar... -Inget svar. Det plingar igen.. och jag frågar igen , utan svar..
Mitt hjärta rusar och jag känner mig spy färdig, min kropp darrar . jag sätter mig i soffan som en förstelnad klump. Första tanken som slog mig var att att mitt EX stod utanför dörren.
För han är fullt medveten om att jag inte skulle öpnna om det var han.
Jag ställer mig i fönstret för att ha koll.
och jag ser ingen , jag hör heller inte om Det är någon som går ner för trappen..
Men när jag ställer mig i ett annat fönster och kollar ut ser jag en kille i keps och luvan över huvudet, han ser ut som mitt ex bakifrån och går som honom. rakt över vägen..
Trots att jag ser de jag ser vågar jag inte lita på det för jag såg honom inte framifrån..
Fan vad jag hatar den kännslan!!
Han förstör för mig. Jag hatar att inte veta vad han vill mig , jag hatar att inte kunna känna mig trygg...
vart jag än är så måste jag kolla mig bakom ryggen ..
Jävla IDIOT!!!
Lita på Magkänslan!
men hur som helst var vårat förhållande uppbyggt på lögner.
han ljög om allt , och de var de som fick mig vilsen. jag visste inte vem och vad jag skulle tro på.
Han fick mig till och med att inte lita på vad jag kände och trodde.
för om min magkännsla sa mig att något var fel så kunde jag inte lita på den . Han övertyga mig om att jag hade fel i allt jag kände . Jag fick inte känna.
de spelade ändå ingen roll efter som han sket fullständigt i de!
Det jag tyckte betydde inget . och jäg lärde mig att leva med de. De blev normalt .
de han sa det bara var så..
Jag skulle ändra mig , jag skulle bryta ner mig, jag skulle bara lyssna och lära mig!
och var de något vi prata om så hörde han bara vissa ord jag sa och hängde upp sig utan att lyssna färdigt på vad jag hade att säga..
han ljög om droger , han ljög om allt.... Om var han varit eller gjort.. Om skit saker som enligt mig var helt onödigt att ljuga om!
Vi bestämde oss för att flytta då han kände att vi behövde en nystart . han intala mig att det skulle hjälpa.. för då kom han i från sina släktingar.. som var missbrukare. Enligt honom var det deras fel..
flytten blev dock inte bättre utan allt blev värre och värre..
Förlåta??
Till en början i vårat förhållande blev man redan då felbehandlad och var givetvis kär..
jag förlät mycket och hoppades att det bara var tillfälligt.
Jag ville tro på honom!
jag ville att de skulle bli bra för jag trodde ju att det var han jag ville leva med , det var ialf så det kändes då...
ju mer tiden gick ju mer skala han av mig.
Och dom sakerna han gjorde mot mig betydde allt mindre , de vill säja att de han gjorde blev mer och mer normalt.
Jag tyckte det var normalt , för tanken hade då aldrig slagit mig att han faktiskt var en kvinno misshandlare och inte heller hans psykiska beteende fick mig att tänka .
för de var normalt..
jag levde i nuet och tänkte aldrig tillbaka på hur jag har haft det i mina tidigare förhållanden heller.
De var onödigt efter som de var Honom jag älskade ..
de var ju inte direkt att han började slå mig utan de gick först några månader med psykisk misshandel som jag inte då förstod .
och de är så dom fungerar.
Dom små sakerna i början har präglat hela hans beteende emot mig..
Nu i efterhand känns det som att de ingick i hans plan..
att han började i den änden och hur det hade slutat vill jag inte ens veta för han var kapabel till mycket!
jag förlät ialf småsakerna till en början som sedan trappades upp till allt mer och jobbigare tråkigheter!
och då var jag van vid att han på söndagarna kom hem som en liten mus och bad så hemskt mycket om ursäkt! jo jag förlät honom...
jag hade nog inget val heller för den delen med tanke på hur han betedde sig när jag inte godtog hans sista ursäkter .
han kunde ju sitta utanför dörren i timmar !
han sökte upp mig där jag var .
han gjorde allt för att få mig dit han ville .
och han lyckades väldigt bra!
jag förlät hans Lögner i hopp om att han skulle sluta ljuga , jag förlät när han misshandlat mig både psykiskt och fysiskt för att jag trodde det berodde på hans missbruk och han lovade guld och gröna skogar..
det har hänt så sjukt många insidenter att jag inte haft orken och tiden på att grubbla över det utan b<ra lagt det på hyllan för att hålla mig vid liv! hade jag gått och grubblat över allt så hade jag nog inte suttit här idag för så ont han har gjort mig det går inte beskriva i ord!
Men idag är jag starkare än någonsin!
ingen kommer få ta mitt liv ifrån mig igen !
Flytt igen!
Sandra! jag eftersöker bästavän tid! <3
Måndag igen
jag är oerhört rädd för mörker och det finns en anledning till det precis som det finns en anledning till att jag är enormt rädd för knivar och blod!
det är han som fått mig rädd för mörker! som barn var jag aldrig rädd för mörker!
allt hände på nätterna , alla våra bråk som urarta sig! han visste ju att jag inte kunde ringa någon mitt i natten om inte polisen . polisen ville man knappast ha till sig ,för hur det än låg till så försvara jag den jäveln i alla situationer !
jag kunde försvara honom när grannarna vaknat av ett krasch och säja att jag gått i sömnen . hur dumt det än lät så försvara jag honom i alla lägen hur ialla det än var! han hade nog kunnat få mig till att göra det mesta för honom och det skrämmer mig , mitt liv låg lixom i hans händer , han kunde få mig till nästintill allt ....
hur som helst, anledningen till att jag är rädd för mörker är därför han alltid gjorde mig illa på nätterna , då hade han hela natten på sig att intala mig att han gjorde som han gjorde för att jag gjorde så . eller så lät det - hade du inte gjort så ,hade inte jag behövt göra dig illa. Knivar är jag rädd för däför att han alltid skar sig när han märkte att jag inte gjorde som han sa , han visste så väl att tog han fram kniven och jag hörde det klirrande ljudet ifrån köket så blev jag till mig och han visste ju att han hade makt över mig vid dessa tillfällen..
Men de här får ni veta i ett annat inlägg , för som ni säkert förstått så har de hänt mer än en gång !
Lösenord på bloggen.
Har inte hunnit Blogga
alla sprudlar av glädje varje måndag.
och under kvällens gång gick det som i bergbanan.
allt gick upp och ner.
från att va super glad till att känna fruktansvärd ångest!
jag mådde inget vidare då.
tjejens berättelse fick mig att fundera , fundera över hur jävla illa dom gör en!
de skrämmer mig att dom "killarna" tänker och beter sig precis lika dant fast i olika situationer!
jävla as är vad dom är!
och tänk under alla dessa år har jag trott att det varit mitt fel , att jag triggat igång honom , att han fått mig att tro på honom.
jag har under dessa åren gjort allt som han sagt!
har han sagt att allt är pga hästen har jag försökt skynda mig , har han sagt att jag jobbar för mycket har jag jobbat mindre, har han sagt att vi aldrig träffas har jag stött bort allt som gett oss enligt honom för lite tid! JÄVLA IDIOT!
för övrigt har veckan varit upp och ner , jag har funderat en hel del...
Så till alla kvinnor som lever under dessa förhållanden! -Jag lider med er!